När generationer möts

Det är ett förväntansfullt sorl i rummet på Furulund när elever från årskurs sex kliver in för att möta deltagare från seniorträffen. Vid varje bord formeras en liten grupp – ungefär tre elever och tre seniorer – med fika framför sig och en tydlig nyfikenhet i blickarna.

– “Trevligt att träffas,” säger en elev och möter ett leende från andra sidan bordet.

Det är början på ett möte där generationer möts, och där samtalen snabbt rör sig mellan då och nu. Utvecklingsledare på Förebyggandeenheten och Utbildningsförvaltningen har samordnat så att grupperna möts och idén föddes utifrån projektet Världen finns här som redan finns i Partille. Där möts vuxna studerande på SFI och skolelever och med inspiration i det materialet och upplägget är det här en pilot för mötet mellan två andra grupper - yngre och äldre. Läraren och aktiveraren på seniorboendet har planerat tid och plats och förberett respektive grupper. 

Frågor som öppnar dörrar

Eleverna har förberett sig genom att fundera på vad de undrar om livet förr. Frågorna handlar om allt från uppväxt och skoltid till musik och vardagsliv.

– Hade ni syskon?
– Vad gjorde ni på rasterna?
– Hade ni några djur?

Svaren ger en inblick i en annan tid. En av deltagarna berättar om sin barndom:

– Vi var nio i familjen och bodde i en trea. En fick sova på kökssoffan.

Några djur fanns det inte plats för.  
– Det var både för trångt och för dyrt, förklaras det.

Då och nu möts

Samtalen rör sig vidare till hur livet förändrats. Eleverna reflekterar kring sin egen vardag.

– Det kanske var bättre förr utan mobil. Man var ute mer och umgicks, säger en elev eftertänksamt.

De äldre ser det från ett annat håll.

– Mobilerna är bra också, säger en senior. Man kan nå varandra även om man inte är hemma. Det ger mer kontakt och känns tryggt. 

En elev formulerar det som får flera runt bordet att nicka:

– Mobiler gör långt bort nära – och nära långt bort.

Det blir ett samtal om balans, närvaro och hur tider förändras. Vad gjorde man förr som man har slutat med och vilka nya aktiviteter finns det. 

Minnen som väcker nyfikenhet

Berättelserna från förr väcker fascination. Många av de äldre minns krigets dagar och hur man firade på gatan när det tog slut. Tillsammans funderar de över vad man gjorde på fritiden. Dans nämns som en självklar del av ungdomslivet.

– Det var mycket dans. Det var roligt, säger en av seniorerna.

Den första tv:n minns flera tydligt.  
– Vi fick den 1958–59. Då såg vi fotbolls‑VM.

Skillnaderna mellan då och nu blir tydliga – men också likheterna. Nu förbereder sig Sverige för en ny VM-turnering men flera tror nog inte det går lika långt som till silver den här gången. Gemenskap, vänskap och viljan att höra till återkommer i berättelserna.

– Mamma var alltid hemma. Och grannarna… det var mer öppna dörrar, berättas det.

Ett rum fyllt av värme

Stämningen i rummet beskrivs av både elever och seniorer som varm och respektfull. Samtalen flyter, skratt blandas med eftertanke och vid ett bord plockas en mobil fram för att spela musikfavoriter – ett gemensamt nyfiket lyssnande uppstår.

– Det är fint att få dela med sig av sitt liv, säger en av deltagarna från seniorträffen.

Samtidigt märks hur eleverna tar in, jämför och funderar.

Viktigt för båda håll

För både skola och verksamheten på Furulund är mötet betydelsefullt. Att unga och äldre får mötas skapar förståelse – och bygger broar mellan generationer.

Flera av de äldre lyfter att det är viktigt att sådana aktiviteter fortsätter.

– Det är bra att det finns saker att göra. Vi vill gärna att fler barn kommer, säger en av deltagarna, och nämner att vissa av seniorerna kanske tvekar att delta av oro för att bli sjuka.

Även bland elever och lärare märks uppskattningen. Det finns något i det enkla mötet – att få sitta ner, prata och lyssna – som gör avtryck. Eleverna svarar i utvärdering att det var intressant och roligt att få möta "gamlingar".

I enkäten efteråt kom det även fram att många av eleverna tyckte att de lärt sig om saker de inte tänkt på tidigare, att det var intressant att få höra andras perspektiv och att de kändes sig lyssnade på. Flera tyckte också det var lite stelt i början och att det därför var bra att ha förberedda frågor, och att man fick tänkta på att prata högt och tydligt eftersom en del äldre hör sämre. 

Råd över generationer

Mot slutet delas tankar och råd mellan borden.

Från seniorerna till de yngre:  
– Var positiva.
– Lev livet.  
– Lägg undan telefonerna ibland.

Och från eleverna tillbaka:  
– Man lever bara en gång.
– Fortsätt vara snygga!

Det skrattas – men bakom orden finns också allvar och omtanke.

Ett möte som stannar kvar

När stolar skjuts in och koppar plockas undan dröjer sig samtalen kvar. Det som började som en planerad aktivitet har blivit något mer – ett möte mellan generationer där minnen, tankar och framtidstro fått ta plats. Kanske är det just i dessa enkla möten, över en kopp kaffe och en fråga, som förståelsen växer. Lärarna lyfte att barnen var väldigt lugna och tog till sig att det finns människor som lever med helt andra erfarenheter.
Och kanske också insikten om att oavsett när man är född – så finns det alltid något att lära av varandra.

Kontaktpersoner: Emma Johnson, Utvecklingsledare, Förebyggandeenheten  emma.johnsson@partille.se  och Frida Lindén, Utvecklingsledare, Utbildningsförvaltningen, frida.linden@partille.se