8 Boken

Boken - tillhör de så kallade "ädla lövträden". Den största boken i vårt land återfinns vid Nääs slott i Floda. Den har en omkrets av 7,45 meter och beräknas vara cirka 400 år gammal. Orden "bok" och "bokstav" anses komma av att våra förfäder ristade sina runor i ett lämpligt stycke trä - nämligen en stav av bok, en bokstav.

Ljus och skugga

Bokens knoppar sväller länge om våren och spricker sedan så plötsligt, att en skog kan lövas från en dag till en annan. Bladen bildar en nästan sammanhängande horisontell yta på varje gren. Härigenom kan ljuset utnyttjas maximalt, men det medför samtidigt en kraftig beskuggning av marken. I bokskogen finner man därför främst tidiga vårblommor, som hinner slå ut innan boklöven spricker ut och därmed skapar bokskogens gröna dunkel. 

Från hassel till bok

Bokskogen i Bokedalen har ett naturligt ursprung, som är känt sedan 1600-talet. Området var ursprungligen en betesmark, som kallades Hassleskogen, tydligen på grund av riklig förekomst av hassel. Omkring förra sekelskiftet växte även björk här, men genom att man gynnat bokarna har dessa till slut kommit att dominera helt. De äldsta träden är omkring 200 år gamla.

Grisar som bökar gynnar bokskog

I gamla tider hade bokens frukter betydelse som svinföda. Djuren fick böka upp ollonen ur marken - och jorden blev därigenom bearbetad på ett sätt som gynnade bokskogens tillväxt och utveckling. Som tidigare nämnts, är det ingen tillfällighet att vår urgamla allemansrätt fortfarande talar om förbud mot att plocka bokollon, ekollon och hasselnötter i markerna. Herrgårdskulturen under medeltiden och renässansen innebar bland annat en speciell form av svinavel, som var gynnsam för bokskogarna. Man kan anta att det är sådana kulturyttringar, som också ligger till grund för att även Jonsereds herrgård fick sin bokskog vid Bokedalen.