2 Ekarna

Ekarna på Linnekullen är omkring 250 -300 år gamla. "Tusenåriga ekar" finns knappast i vårt land. Den största eken i Sverige växer i Rumskulla socken i Småland och är omkring 900 år gammal. I Danmark växer en ek som anses vara omkring 1800 år gammal och därmed det äldsta trädet i Norden. Ekarna här är så kallade solitärer, vilka fått sin knotiga form genom att de växt upp fritt och ostörda utan konkurrens i ett beteslandskap.      

Det främsta av alla träd

Människan har genom tiderna stått i ett särskilt förhållande till eken. Ekens tidiga betydelse framgår bland annat av att det forngrekiska  språket  hade ett och samma ord för både "ek" och "träd". Eken var helt enkelt "trädet" för de gamla grekerna. Ekollonen har också varit en viktig föda för de flockar av ollonsvin, som i gångna tider bökade upp marken i de dåtida lövskogarna. Ett gammalt tyskt talesätt säger, att "på eken växer de bästa skinkorna", och i vårt land är det ännu enligt den unika och urgamla allemansrätten därför förbjudet att plocka bland annat just ekollon. Ekens virke och frukter har varit värdefulla för människan.      

Skeppsvirke och kronans egendom

Under de stora segelskeppens tid gick det åt mycket ekvirke för skeppsbyggnad, vilket gjorde att eken även fick militär betydelse och därmed ansågs vara kronans egendom. Det var belagt med straff för menige man att fälla "kronans ekar". Bönderna förbjöds till och med att använda det sega och smidiga virket från unga ekar för att till exempel tillverka slagor för tröskningen. I Öjersjö i Partille levde en gammal hantverkstradition med marin anknytning kvar ända in på 1940-talet, där råvaran kom från ekskogen. Av unga ekar tillverkades de ringar, som skulle hålla seglen fästa vid masten på segelfartygen. Dessa så kallade mastringar från Öjersjö var en viktig artikel, som salufördes av skeppsfurnerare i Göteborg och var efterfrågade av båtbyggare på västkusten.

Ekologiskt samspel mellan växt och djur

Eken har stor ekologisk betydelse för många djurarters överlevnad. Hundratals arter av insekter är beroende av eken i sin livscykel. Tydliga exempel på detta är bland annat de gallbildningar, som påträffas på ekens blad under sensommaren och hösten. När en insekt lägger ett ägg på undersidan av bladet, reagerar eken genom att bilda en vävnad runt ägget. Inuti denna vävnad utvecklas sedan larven skyddad för yttre påverkan. Ekens galläpplen har dessutom en högre koncentration av garvsyra än de övriga cellerna i bladet och kommer därför att lämnas kvar, även om resten av lövmassan blir uppäten genom massinvasion av insekter. Så finstämd är denna samverkan mellan träd och insekt, att olika insekter stimulerar eken att bilda olika och unika gallbildningar för respektive art, något som ofta kan ses på samma blad. Ett mycket talande exempel på ett samspel i naturen där en växt förmås att aktivt bidra till en djurarts överlevnad.