17 Vid havsstranden

Vandringen upp mot lokal 17 på Lundsåsen kan ses som en vandring 10 000 år tillbaka i tiden upp mot den havsstrand som här mötte Västerhavets vågor vid istidens slut. I våra trakter anses den högsta kustlinjen (HK) efter istiden ha legat ungefär 95 meter över havets nuvarande nivå, det vill säga ungefär på den nivå där station 17 ligger.

En jämn platå

Utsikten härifrån visar en tämligen jämn horisontlinje; alla höjder är ungefär lika höga (så kallad toppkonstans). Bergens toppar bildar en i det närmaste jämn platå, ett så kallat peneplan, ("subkambriska peneplanet"), som bland annat bildar botten i Vänern och grunden för Masthuggskyrkan, för att sedan sänka sig ner i havet bortom Vinga. Dalgångarna i landskapet har bildats utifrån sprickor och förkastningar i denna urbergsplatå. Kanske är det sådana geologiska bildningar som ursprungligen ligger bakom namnet Partille, vilket i gamla tider skrevs "Parthaella", ungefär "Den kluvna hällen" (jfr. eng. "part" = rämna, gå itu).

Idyllisk livsmiljö

När man beundrar utsikten från Lundsåsen är det inte svårt att med fantasins hjälp föreställa sig vilken nästan idyllisk livsmiljö som den dåtida havsviken vid Bokedalen kunde erbjuda de stenåldersmänniskor som efter istidens slut slog sig ner här. Arkeologiska lämningar efter dem påträffas i närheten av Jonsereds station och vid Humlebadet i sjön Aspen.